Bollentinen gravöl 6 nov.
Höganäs och Kullabygdens Historia.
Onsdagen den 16 oktober gästades KIF av Lars Ola Dahlbom som tog oss med på en resa från forntiden till dagens samhälle. Specifikt om utvecklingen av Höganäs och Kullabygden. Från ett torrt och ödsligt landområde med dinosaurier och ödlor för 200 miljoner års sedan genom gruvdrift och industrialisering till Höganäs av idag.
Lars Dahlbom är verksam i historiegruppen inom Stawfordsällskapet som sköter Höganäsbolagets arkiv.
År 1797 ökade industrialiseringen i Sverige i snabb takt. För Kullabygden skedde utvecklingen framförallt av gruvdrift. Kolbrytning och lera. Greve Eric Ruuth var först ut med att bryta stenkol i Höganäs. Kolen kunde användas både som bränsle för uppvärmning i bostäder och i industrin för exempelvis järntillverkning. Leran blev starten på flera tegelbruk i bygden och senare för tillverkning av olika keramiska bruksföremål och rör. Stenkolen bröts i öppna schakt i området Tjörröd och underjordiska gruvor i Ryd.
Greve Eric Ruuth och grosshandlare Bagge statade Bolaget Gustav IV Adolfs Stenkolsverk i Helsingborg. Detta bolag blev senare Höganäsbolaget. Thomas Stawford blev ansvarig för hela verksamheten av kolbrytning och utveckling av bolaget. Året var 1797. Stawford kom från England där han arbetat vid ett järngjuteri och i stenkolsindustrin. Utvecklingen av samhället drevs nu snabbt framåt främst av gruvdrift.
Så från det torra och ödsliga landområdet till Höganäs Fiskeläge – Municipalsamhälle och Höganäs Stad.
För den som har intresse av fördjupning av Kullabygdens historia hänvisar jag till boken ”Höganäs från stenålder till millennieskifte.”
Bo Karlsson
IS Kullens radarpar Eva Tullberg och Lena Norrman
Redan en kvart innan utsatt tid fanns den första kontrollen. Det var Eva och Lena som stoppade dagens deltagare och bjöd på en improviserad orienteringstävling med tre kontroller på området vid Kullabygdens Idrottsmuseum. En tävling som fick en noggrann genomgång i slutet av deras besök.
Orientering - en familjeangelägenhet
Lena och Eva berättade om deras eget engagemang i sporten och i föreningen IS Kullen. De bodde grannar i Lerberget och hade barn i samma ålder. Fick barnen intresserade. Hade tidigare sysslat med orientering, men inte fått det att gå ihop. De började som ungdomsledare i mitten av 1980-talet. I omgångar höll de på till 2000. Eva fick sitt elddop 1987 när de deltog i O-ringen i Norrköping med 17,000 deltagare. Det gällde att hålla reda på både sig själv och ungdomarna. De har sedan följt och jobbat i föreningen som haft sina dalar och toppar. För tillfället är Lena ordförande i IS Kullen.
Orientering - en sport för alla
Den yngste kan vara 3 år, den äldste 95 och det finns runt 50 klasser. Det är mycket som skall till föra att anordna större tävlingar. Pandemin märktes tydligt i föreningen på ett positivt sätt. Fler deltog i övningar i skog och mark. Särskilt i åldersgruppen runt 50 år ökat.
Verksamhet året om
Kullahjul är föreningens slagskepp. Kullabygden på cykel med varierande kontroller. Varje år kommer deltagaren till platser man inte trodde fanns.
Naturpasset bjuder på orientering på Kullaberg. Sommarorientering med kartor för bland annat Lerberget, Mölle och Jonstorp. Poängjakten under vinterhalvåret för de som vill aktivera sig under den mörka årstiden. Det är prov på vad föreningen har att erbjuda.
Inte bara i bushen
På senare år har orientering i tätort blivit populärt, inte minst i TV-sändningar. Även här är IS Kullen i framkant och hjälper till med att ta fram kartor. Inte minst för skolorna. Orientering inomhus är också en gren som är på frammarsch.
Allt detta står att finna på IS Kullens hemsida, på Facebook och på Höganäs Anslagstavla. Gå in och titta och häng med!
Är du intresserad av IS Kullens historia mer ingående, gör då ett besök på Kullabygdens Idrottsmuseum.
Inge Jolfson
KIF står inte stilla!
Den 29 maj gick KIF på sommaruppehåll. Men det innebär inte att KIF lägger locket på. Styrelsen måste jobba vidare. Utställningskommittén gör sin rockader.
Mats Ebbesson är på plats nästan varje vardag. En sommardag dök en cyklande Mats Nilsson upp på Idrottsmuseet. Han hade sett skylten Idrottsmuseum på Steglingevägen. Hade ingen aning om att det fanns ett Idrottsmuseum i Höganäs Kommun. Han berättade att han var barnbarn till den kände konstnären Robert Nilsson, högaktuell i en uppskattad utställning i Blå Hallen under sommar och höst. Han berättade att hans farfar varit aktiv i Höganäs Roddförening och i Höganäs Gymnastikförening. Mats kunde leta fram foto på Robert Nilsson i gymnastiken i början av 1900-talet till sitt barnbarn.
Lars Nilsson med tennisförflutet i Höganäs Tennisklubb på 1960-talet. Parhäst med Pelle Bådholm hörde av sig. Flyttade i början av 1970-talet till Lund och har sedan dess inte lämnat lärostaden. Lars har skrivit en omfattande artikel över hans tid på Tallbacken på 1960-talet. Uppskattat av KIF.
Helsingborgaren Bengt Johnås dök upp. Bengt och hans gäng deltog i Hamn till Hamn under tiotalet år från mitten av 1980-talet och framåt. Blev positivt överraskad när han kunde servas med hans gängs startlistor och resultat.
Från Vellinge hörde den f.d. höganäsaren Jan Svensson av sig. Med smeknamnet ”Lurik”. Ett namn som han fått ärva av sin far Tage Svensson. Tage var en välkänd person. Ledare, t.o.m. ordförande i Höganäs Bandyklubb. Jan spelade fotboll i Kamraterna och gjorde många matcher på Siöcronavallens isbana. Jan hade ett stort bildmaterial som han ville dela med sig.
Torsten Aldgård hade bjudit in sin broder Aldos familj till Idrottsmuseet. Bilder på Aldo och på dottern Tina fanns i KIF:s arkiv. Tina med förflutet i Höganäs Volleybollförening och Gymnastikförening.
KIF i Tivoliparken
Första lördagen i september hade Höganäshem partaj i Tivoliparken. Hyresgästföreningen var där, Hjärt och Lung var där och Räddningstjänsten hade ”lucköppning”. Sång och musik, ansiktsmålning och korvgrillning.
Naturligtvis var KIF på plats med en utställning. Christer Köhler höll i trådarna, utställningsgruppen fixade utställningen. Entusiastiska KIF-medlemmar pratade idrottshistoria. Två montrar med bilder, bord med annat utställningsmaterial. En uppskattade tillställning, inte minst för KIF.
Höststart
Nu drar höstsäsongen i gång. Första onsdagsträffen den 11 september och första höstöppet Idrottsmuseum den 14 september 11.00-14.00.
Inge Jolfson
Månadens profil Lasse Persson 2024-05-22
-En stor eldsjäl i en liten klubb i en liten by-
KIF:are med egen filial
Lasse var bekant för de flesta av åhörarna. Lasse ingick i den första styrelsen som 2011 bildade Kullabygdens Idrottshistoriska Förening. I övrigt ett välkänt namn i fotbollens Kullabygd. Utöver det var han en flitig samlare och en rutinerad loppmarknadsgeneral. Drev en auktionsfirma ett antal år. Men var också mån om att ta hand om Väsby FK:s historia. Klubbstugan på Alströmervallen var fylld av idrottshistoria och kallades ibland för KIF:s filial. ”Det är kul att visa historien på plats”.
”Gruegåren”
Men det var i Gruvgården i Väsby som allting började, om man räknar bort de första åren i Tågalycke. Familjen var stor. Två föräldrar, åtta barn, skulle samsas i två rum och kök. Bära in vatten-bära ut vatten, 30 meter utomhus till toalett. En vedeldad köksspis, och en fotogenkamin som värmekällor. Fönsterrutorna frös ofta på insidan om vintrarna.
Många goda hjärtan
Trots att det var fattigt och ibland eländigt så var sammanhållningen god. Man hjälpte varandra så gott det gick. Lasse berömmer sina föräldrar. Väldigt arbetsamma. Far Nils, Korea Nisse eller Aske-Nisse var en av Höganäsbolagets duktigaste chaufförer. Ett yrke som smittade av sig på de flesta av sönerna. Men det var Mor Hilda som var familjens fasta punkt. Hon höll familjen hel och ren och lyckades få mat på bordet. ”Det har aldrig gått någon nöd på oss.”
Hål i häcken till fotbollsplanen
Alla pågarna i familjen spelade fotboll i Väsby FK. Lasse började i pojklaget. Vande sig vid tanken att bli målvakt. En syssla som han behöll under hela sin karriär. När familjen flyttade till Höganäs spelade gick han över till Höganäs BK. Återvände efter några år till Väsby. Sedan har det varit Väsby FK för hela slanten. Skador satte stopp för fortsatt fotbollsspel. Tillsammans med likasinnade, men oftast ensam har Lasse dragit ett tungt lass. Med ett enda syfte: ”klubben skall överleva”. Kanske dyker det upp ungdomar som vill driva klubben vidare.
Allt i allo
”Jag har varit allt utom kassör och sekreterare.” Det är lättare än att räkna upp alla de arbetsuppgifter som han med eller utan egen förskyllan fått i knät. Klippa planen, ritsa, tvätta, bingolotter, Citygrosskvitton, loppis i stort sett hela året. Många bäckar små har gett klubben en god ekonomi.
Hockey överst på favoritlistan
På ishockeybanan företrädesvis i Alströmerparken har han haft sina bästa sportupplevelser. Även då som målvakt. Fått uppleva allt runt omkring. Skotta skrapa, spola. Kallt och eländigt. Utöver spel i hemmaklubben, blev det också spel i Jonstorps IF. Efter att hockeyn la ner i Väsby blev det spel i Cernelle/Ängelholms IK.
Avtackad, men inte för gott
När den nyrenoverade klubblokalen på Alströmervallen invigdes den 11 maj 2024 avtackades Lasse med bland annat gåvor och ett värmande tacktal. Ett gäng av nya krafter har kommit till och driver klubben vidare. Vissa arbetsuppgifter har han kvar. Det finns alltid att göra för en eldsjäl som Lasse Persson.
Tack för att vi fick komma innanför skinnet på en riktig ”grueunge” (Lasses eget uttryck)
Inge Jolfson
Från fotboll till futsal med Isabel Aguilar 2024-05-15
KIF har som tradition att varje år bjuda in en journalist, företrädesvis sportjournalist. Dagens föredragshållare har sedan två år tillbaka en fast tjänst på HD:s Höganäsredaktion. Men det var inte om sitt jobb som Isabel skulle berätta denna gång. Isabel är en mycket duktig fotbollsspelare. Dessutom i landslagsklass i futsal. Så roligt att hon sysslar med båda sporterna samtidigt. Fotboll i Eskilsminne april till oktober och futsal i Rosengård i Malmö oktober till april. Utöver detta ett heltidsjobb på HD Höganäs. Född i New York, uppväxt i Malmö. Som 20-åring kom hon till Helsingborg och har nu sin bas i Laröd.
Det var så här det började
Fotbollen började på Lindängen i Malmö. En granne tyckte att Isabel var för bra för att springa på gården och spela fotboll. BK Olympic på Lindängen som 11-åring, hamnade i Malmö FF:s F12 året efter. Det fanns ingen uppsjö på klubbar som sysslade med flick- och damfotboll. Isabel har fått flytta runt i Skåne. Har spelat i ett stort antal klubbar. Har tillsammans med landslagsmålvakten Zedira Musovic t.o.m. spelat i Kullabygdens Damfotbollsförening, KDFF i Gothia Cup. En kombination mellan KDFF och Stattena IF. Kände vi inte till!! Isabel har spelat fotboll från di. IV till elitettan, men aldrig i allsvenskan. Började som mittback, men har oftast haft offensiva roller och varit en notorisk måltjuv.
Vad är futsal?
En av de snabbast växande sporterna i världen, 170 000 utövare, 60 damlandslag i världen, sitt ursprung i Uruguay på 1930-talet, spelas på handbollsplan med handbollsmål, fem spelare på plan, många av världens bästa spelare har börjat med futsal, Messi, Ronaldo m.fl. Det var ett kort koncentrat.
Hittarp för bra-hade inte råd
Hittarps IK hade ett mycket duktigt futsallag. Men resor och omkostnader var för stora. Klubben slussade över till Rosengård Malmö. Isabel hängde inte bara med, hon var en av de bärande spelarna. Har 47 landslagsuppdrag. Mycket pendlande till Malmö med träningar och matcher. En träning i veckan i Helsingborg eftersom många av tjejerna fortfarande är från Helsingborg.
Proffs med kort varsel
Isabel ville prova på proffslivet i futsal i Italien. Under sommaren 2023 fick hon ett snabberbjudande. Några dagar senare var hon på väg till ”stövelklacken” i Italien. En 8 månader lång sejour i Femminile Molfetta. Hon blev inte rik på pengar, men däremot på erfarenheter, både negativa och positiva. Avslutade i rätt tid, återvände till journalistyrket i Höganäs. För tillfället skadad. Annars skulle det varit landslagsuppdrag. Skitkul med både fotboll och futsal!!!
Ännu ett kanonföredrag. Hade varit plats till betydligt fler besökare än det vanliga gänget.
Inge Jolfson
Invigning av idrottsmuseum i Ängelholm 2024-04-27
Museal Idrottshistoria
KIF:s medlemmar var inbjudna till invigningen av Ängelholmsbygdens Idrottshistoriska Förenings nya idrottsmuseum på Catena Arena. Museet finns på Arenatorget och är en 40 meter lång utställningsvägg. Väggen passeras av många besökare varje dag. Inte bara till ishockeyn på vinterhalvåret utan också till padelhallarna och gymmet. Väggen har fyllts av bilder som visar
Ängelholmsbygdens idrottshistoria i en tidslinje från 1891 när idrotten hade sitt intåg i Ängelholm. Fantastiska bilder med hög kvalité. Inte bara layout utan också urvalet ur det stora antalet framgångsrika idrottsutövare och föreningar. Verkligen att ösa ur. Dessutom har de fått tillgång till ett arkivutrymme på tredje våningen ovanpå padelhallarna.
Bakgrund
Intresset för idrottshistoria har funnits länge i Ängelholm. Sommaren 2017 gjordes en härlig utställning i Rådhuset i Ängelholm om bygdens Olympier. I slutet av juni besökte en större Ängelholmsdelegation KIF:s idrottsmuseum och fick en visning hur vi hade det. I november samma år bildades den idrottshistoriska föreningen på stadsbiblioteket i Ängelholm. Så var det då äntligen dags att få visa upp sin förnäma samling. Samlingens bredd kan man med fördel följa på föreningens hemsida ebif.se
Invigning
Prick 11.00 pockade ordföranden Lars Carlsson på uppmärksamhet. Gjorde en kort beskrivning av föreningen och idrottsmuseets långa resa. Föreningens sekreterare Anders Nilsson berättade om dagens tågordning och bjöd upp till besök i föreningens arkiv. Det blå bandet vecklades ut och hölls av Maria Rooth och bowlingesset Sara Andersson. Det klipptes av ordföranden själv.
Uppvaktade gjorde Lotta Falkenbäck från Sveriges Centralförening för Idrottens Främjande (SCIF), Stellan Andersson från Halmstads Idrottsmuseum.
Från KIF uppvaktade Christer Köhler med en vacker bukett i KIF:s färger blått och gult. Helsingborgs Idrottsmuseum genom Hasse Sjöström och Christer Fermvik. Tidigare styrelsemedlemmen Jim Brithén berömde föreningen för fina insatser. Ett femtiotal besökare ville gärna vara med om den unika händelsen. Skumpa och tilltugg serverades och det rådde en trivsam stämning i avvaktan på dagens stora drabbning. (RBK-Skellefteå). Recenseras inte i artikeln.
Inge Jolfson
Månadens profil Jan ”Minken” Andersson 2024-04-24
Fyra Jan Andersson
I Kullabygdens Idrottshistoriska Förening finns fyra medlemmar med samma namn. Hur skiljer man dessa åt? Jo, man tar till det beprövade sättet från gamla Höganäs. Alla har eller får ett smeknamn. Dagens profil fick sitt smeknamn väldigt tidigt. ”Minken” pekade tydligt på en av dagens åhörare: - Det var han som satte smeknamnet och förklarade bakgrunden från en skärmytsling vid ett av de många besöken på Siöcronavallen under uppväxten.
Jan är annars född i Smedstorp(”Smistorp”). Efter ett par år i en numera riven Nyhamnsskola flyttade familjen till Höganäs, alldeles till faderns nya arbetsplats kyrkogården. Efter ännu några år i skolan i hemorten var det dags att välja yrke.
Jobbet betydde mycket
Jan bestämde sig tidigt för att han skulle jobba med händerna och det blev rörläggare. Sökte in på Rönnowska i Helsingborg. Det praktiska var hans styrka och fick tidigt möjlighet att visa vad han dög till. Hade bestämt sig för att inte jobba i Höganäs. Till att börja med blev det firmor i Helsingborg, men efterhand som arbetslivet gick fick han ett större arbetsområde. Jan berättade om några av de stora jobb han varit med om. Händelser och personer kom också upp till ytan. Jan berättarförmåga var klar och tydlig och gick inte att missuppfatta.
Att vara ansluten till facket var viktigt för Jan. Han engagerade sig gärna i fackliga frågor.
På Siöcronavallen hände det mesta
Det var på idrottsplatsen på övre som han fick sin fotbollsuppfostran. Han kunde omge sig med många fotbollsintresserade kamrater som efter hand blev duktiga fotbollsspelare. Den store eldsjälen var ledaren Tage ”Korva-Tage” Johansson Han såg till att allt fungerade och att de hade bollar. Träningen skötte de själva.
Bollklubben blev hans lag
Jan vandrade planenligt genom pojklagen, juniorlag, reservlag. Gjorde debut i A-laget 1968 och blev bofast till 1974. Några lagbilder visade att han under åren spelat ihop med många duktiga fotbollsspelare och haft duktiga ledare. Naturligtvis kommer han ihåg året när den sedermera kände författaren Björn Ranelid spelade i Bollklubben.
Brottning som mellanspel
Som många andra ungdomar på den tiden testade Jan brottarmattan. Sejouren blev inte långvarig, men några minnesvärda historier om sina insatser i flugvikt fanns med i Jans idrottshistoria.
Flytt till Nyhamnsläge
Jan fick tag i sin hustru Lena, eller snarare tvärtom. De flyttade till Nyhamn där de byggde ett nytt hus. Jan gjorde med sin yrkeskunskap det mesta av jobbet själv. Sonen Patrik var inte till mycket hjälp då, men som vuxen tog han samma jobb som sin far och tillsammans byggde de ett hus till Patrik i Jonstorp. De jobbade också ihop i många år.
Ännu mer rött och blått
Att bo ett stenkast från idrottsplatsen gick inte. Frestelsen blev för stor. Det blev ett par år i Brunnby FF. Efter den aktiva karriären blev han ungdomstränare och ungdomsdomare. Engagemang i både Brunnby FF och Bollklubben.
Inge Jolfson
Studiebesök Helsingborgs IF och Olympia
Onsdagen den 17 april besökte 24 KIF-medlemmar Olympia I Helsingborg.
”På gator röda och blå” tågade vi till Olympias östra läktare. Här togs vi emot av HIF:s ordförande Fredrik Karlsson som lotsade oss upp till våning 4 på östra. Här fick vi en fantastisk vy över Olympia Stadion och dess utmärkta gräsplan. Sannerligen ”den vackraste fotbollsplan du sett”
Här väntade HIF:s nye tränare Kleber Saarenpää och sportansvarig Mikael Dahlberg. Den sistnämnde med ett förflutet i HIF:s A-lag som anfallare.
Under en mysig fikastund fick vi ta del av Saarenpääs sätt att se på fotboll. Hur HIF:s lag ska formeras och spela under olika omständigheter typ motstånd och tillgängliga egna spelare. Vi fick en god inblick i den 22 manna stora spelartruppen och deras olika kvaliteter. Samtliga spelare var friska och spelklara. Medlemmarna ställde många frågor till Saarenpää och minst lika många svar eller fler fick vi.
Sportansvarig Mikael Dahlberg gav oss en bild av vilken utbildning och utveckling av unga spelare inom HIF:s Akademi får innan de slussas vidare till A-laget. Även damlagets utveckling från division 4 till division 1 uppmärksammades. En fantastisk resa och HIF fortsätter sin satsning på damfotbollen.
Ordförande Fredrik Karlsson berättade övergripande om HIF:s verksamhet, ekonomi och styrelsens möjlighet att skapa bra förutsättningar för herrlag såväl som damlag och ungdomslag.
En mindre rundvandring inom östra läktarens faciliteter och utrymmen företogs innan vi traskade bort till plan 5 för att titta på herrlagets träning och aktiviteter.
Dagens besök avslutades med en gemensam lunch på Helsingborgs Arena. Och de va gott.
”Glöm aldrig rött och blått och Helsingborg”
Vid pennan denna gång: Bo Karlsson
Se bildcollage under fliken ”Bildgalleri”
Citaten (3 ) från Allsång på Olympia. Text och Musik: Björn Helgesson
Tre Byar och ett idrottsmuseum
Ett tjugotal medlemmar från SPF Senioren Tre Byar (Jonstorp, Farhult och Mjöhult) under rutinerad ledning av ordföranden Benny Persson gjorde måndagen den 15 april ett strandhugg på Kullabygdens Idrottsmuseum. Bo Karlsson var KIF:s organisatör för dagen. Tog emot och tog väl hand om besökarna. Jan ”Minken” Andersson stod som vanligt för fikan. Ingenting fattas. Bengt Engdahl, Torsten Aldgård och Mats Ebbesson stod redo att visa upp samlingarna på idrottsmuseet. Inge Jolfson berättade om Kullabygdens Idrottshistoriska Förenings tillkomst och dess verksamhet. Om Idrottsmuseets tillblivelse 2014 och återinvigning 2017.
Stort intresse hos besökarna
KIF:s guider fick slita hårt både i arkivet och i utställningshallen. Intresset var stort. Många pärmar åkte fram. Bilder visades och historier berättades. Många var imponerade av vad som presenterades. Någon av besökarna hade foton och ett roddarhäfte med sig, som så småningom hamnar i KIF:s samlingar.
Tack och bock
Ordföranden Benny Persson tackade och framförde sin förenings tack för fikat, presentationen och guidningen genom att överlämna deras traditionella gåva signerad Kullamust.
Inge hade tidigare berättat hur Benny hade ”gått fel väg" när han engagerat sig i Tre Byar i stället för KIF. Skämtet godkändes.
Inge Jolfson
KIF på Välinge Innovation 2024-04-03
Ett studiebesök på Välinge Innovation i Viken har varit på önskelistan i många år. Redan före pandemin. KIF:s reseledare för dagen var Jan ”Minken” Andersson som hade utnyttjat sina kontakter. Budskapet från företaget var klart. Inte fler än 20 personer, samling 08.30 och besöket varar i tre timmar. Punkt!
Professionellt från början till slut
Servicechefen själv Sofia tog emot oss. Hade stenkoll på vilka hon släppte in och gav tydliga säkerhetsinstruktioner. Bricka runt halsen och säkerhetsväst. I aulan serverades fika samtidigt som Ulf Molén hade en omfattande genomlysning av företaget även ur ett historiskt perspektiv.
Artikelförfattaren kommer inte att gå in på någon produktutveckling eller djupare analyser och utvecklingsmetoder. Överlåter gärna detta till KIF:s egna f.d. yrkesmän på golvet. KIF:gänget var verkligen engagerade och ställde både relevanta och intelligenta frågor.
Darko Pervan huvudpersonen
Darko jobbade vi Perstorps AB i slutet av 1970-talet. Perstorpsskivan gick för högtryck. Han bytte jobb och material. Sysslade med aluminium på Gränges aluminium. Fick nys om ett aluminiumföretag i lilla Välinge mellan Kattarp och Strövelstorp som sysslade med aluminiumprofiler. Detta i mitten av 1990-talet.
Det blev en kombination av erfarenheterna från Perstorp AB med laminat och aluminiumprofilerna i Välinge som sedan fick en fantastisk utveckling i Viken. Mycket tack vare en skicklig och handfast företagsledare.
Fantastisk utveckling
Artikelförfattaren hade förmånen ett redan i företagets vagga i Viken följa det ”lilla” företaget med en begränsad personalstyrka och med Darko själv som guide. I dag äger Darko och hans familj systerföretaget Bjelin som beskriver sig enligt följande: ”Bjelin utvecklar och tillverkar en bred produktportfölj av innovativa golv i trä och nya material. Utvecklingen görs tillsammans med systerbolaget Välinge Innovation AB, mest känt som uppfinnare av klickgolvet. Tillverkningen sker i egna fabriker i Sverige och i norra Kroatien.”
Dessutom äger familjen halva Välinge Innovation AB. Den andra halvan ägs av det danska Legoföretaget Kirkbi.
Både på licens och egen tillverkning
Idag uppgår personalstyrkan till ca 300 personer. Utvecklar patent och säljer på licens, men har också sedan ett antal år tillbaka egen tillverkning. Har 320 licenstagare över hela världen och producerande fabriker på 6 ställen spridda på världskartan. Omsätter idag 2 miljarder kronor. Fem personer sysslar bara med patentansökningar. Ca 1,000 per år. Det görs 2,000 tester årligen. Det måste ske en ständig utveckling. Ett patent vara bara i 20 år. Sker det ingen utveckling och nytt patens kan vem som helst fortsätta tillverkningen.
Små marginaler och finlir
I en av utställningshallarna visade Christian i detalj hur klickmetoden fungerade och hur den utvecklats. Vi fick också se prov på inte bara golv utan också möbler, köksskåp tillverkade med klickmetoden.
Avslutning i fabriken
Produktionschef Catharina försåg oss med hörlurar och guidade oss igenom den stora nybyggda produktionshallen. Från råmaterialet, via pulverlinjen, reparationsverkstaden, presslinjen och fram till färdig produkt. D.v.s. emballerad, pallad och färdig att lastas på lastbil och skickas till lagret i Helsingborg.
Efter tre timmar, 4.000 steg och fullmatade med intryck och proffsig information såg Sofia till att ett helnöjt KIF-gäng lämnade Välinge Innovation.
Inge Jolfson
Håkan Östergren, Roddarna 2024-03-27
Höganäs Roddförening blev det självklara ämnet när Håkan besökte oss på onsdagsförmiddagen. Med trettio år som ordförande bär han på både respekt och kunskap. Ett förtroendeuppdrag som han ärvt och förvaltat väl efter sin far Kaj Östergren.
Kan sin förening
Han gick riktigt till botten……… med sin beskrivning av föreningen. Redan 1911 prövade man på att ro, men då i Höganäs Gymnastikförening. 1915 var pojkarna, för det var bara pojkar, redo att starta Höganäs Roddförening. De höll till i en liten ”hodda” vid varvet. Den låg ungefär där Hamnkrogen ligger idag. 1920 fick Roddarna tillgång till byggnaden där Höganäs Båtsällskap huserar och redan 1939 byggde de väderbitna roddarna ett eget klubbhus. En paviljong som an vårdar väl och är stolta över. Som har hängt i luften en tid när Höganäs Kommun haft ambitioner att bygga ett hotell. Men även hotellet hänger i luften och roddklubben känner sig på fast mark.
Tävlat i när och fjärran
Tävlingsverksamheten har haft hög prioritet i föreningen. Naturligtvis har de rott i hamnbassängen och havet utanför, men mycket av tävlings-och träningsverksamhet har skett på Hjälmsjön vid Örkelljunga. I DM, SM, och NM har föreningen varit väl representerad.
God ekonomi,
Under många år satsade roddarna på tivoli. Höganäs station, Eric Ruuthsparken och Ryds Marknad var kända platser. I likhet med andra föreningar har de spelat bingo, sålt bingolotter. Den senaste inkomstkällan har varit att driva husbilställplatsen på hamnplan. Först själva, men numera tillsammans med båtfolket.
Tufft med återväxten
Det är inte alldeles enkelt att rekrytera unga roddare. Det är en tuff sport som kräver mycket. Idag finns enklare saker att sysselsätta sig med. Det finns funderingar att köra igång rodd för tuffa pensionärer. En stunds rodd för kroppen i hamnen, en stunds samvaro för själen i båthuset.
Dennis Gustavsson affischnamn
Familjen Gustavsson från Höganäs är ett känt begrepp i roddarkretsar. Kallas gärna för familjen Rodd. Dennis är den för tillfället mest framgångsrike. Satsar för tillfället allt han äger och har på OS i Paris i sommar. Roddklubben gör allt vad de förmår för att stötta honom. I övrigt är det klent med stöttningen. Liten sport. Storebrorsan Pontus har också haft en strålande karriär. Deras faster Carina, duktig roddartjej på 1970-talet. Pappa Anders duktig tränare och tillsammans med sin fru Annelee ankare i föreningen.
Höganäshistorier.
Även om Håkan lämnade Höganäs för snart femtio år sedan har han sitt hjärta kvar i Höganäs, speciellt hos roddarna. Många historier har etsat sig kvar. Som han gärna berättar. En del borde skrivas ner, andra inte…… /Inge Jolfson
Månadens profil Michael ”Dette” Stigborn 2024-03-20
Dette har varit en önskegäst under ett antal år, men av olika anledningar har det inte varit möjligt. Som månadens profil berättade om sin trygga uppväxt i Viken. Ett litet busfrö med egna tamhöns på Vikenpromenad. Tidigt handlade det om att lära sig segla. Optimistjolle skulle alla ungdomar i Viken pröva på. Men intresset svalnade något när han drullade i vattnet. Hämtade sig dock efter en tid. Som ung seglare fick han ta emot priser av Vikens världsdiplomat Gunnar Jarring, som ofta ställde upp som prisutdelare. Fick också delta i traditionella seglingar utanför Sofiero slott och honoreras av Kung Gustav VI Adolf.
Mångsysslare
Fotboll, ishockey, pingis var andra sporter som han fuskade med. Fotboll i Vikens IK, testade hockey i Jonstorp. Kommer så väl ihåg en pingismatch mot sedermera Europamästaren i pingis Ulf ”Benke” Bengtsson. Benke var 11 år - Dette ca 15. Dette blev borttrollad. Hockey i Jonstorp återkom han senare till när hans son Axel spelade i ett mycket framgångsrikt ungdomslag. Daniel Zaar, Hampus Lindholm, ni känner säkert igen namnen.
Debut i Hanöbukten
Dette gjorde sin tävlingsdebut i Sölvesborg. I en lånad optimistjolle. Redo för större uppgifter blev det sedan i OK-jolle. Efter otaliga tävlingar runt Sveriges kuster fick han chansen att representera Sverige under VM på Nya Zeeland 1977. Det saknades pengar för att få både sig själv och båten med på den långa resan. Då tog den 36 timmar.
Dette var mycket förslagen och fick många givmilda givare. Bland annat från Lions och Rotary. En natt blev han uppringd från Vikens hotell där ett festglatt gäng hade samlat ihop en stor summa pengar som bidrag till Dette. Motprestationen var att hålla föredrag både efter hemkomsten, och på Nya Zeeland. Resan ner kantades av besvärligheter, där Detta hade nytta av hans tidigare diplomatiska känningar.
VM-guld till Viken stod det på löpet
Världsmästare för juniorer och sexa som senior. Bäst i den svenska truppen.
Det blev Dettes facit efter det stora mästerskapet. Han fick stor medial uppvaktning efter hemkomsten. Inte bara upplevelserna på havet utan allt som hände runt omkring tävlingarna har gett honom minne för livet. Värda att berätta.
Dette såg med glädje tillbaka på sin seglarkarriär. Eftersom familjen inte hade några stora pengar att sätta in i en förhållandevis dyr sport, tvingades Dette köpa utrustning som andra hade kasserat. Det sporrade honom speciellt när han kunde vinna över dem som han köpt till exempel avlagda segel av.
Inge Jolfson
samtalsledare
Mitt liv med en polishund med Inge Jolfson 2024-03-13
Med kort varsel fick Inge ersätta HD journalisten Isabel Aquilar som fått förhinder. Isabel kommer senare i vår.
Inge kåserade kring sina 20 år som polishundförare i Helsingborg. Det var 50 år sedan han började som hundförare och 30 år sedan han slutade.
Lokal idrottshistoria-Höganäs Brukshundklubb
Han ställde själv frågan om Polishunden hade med lokal idrottshistoria att göra? Jo indirekt eftersom mycket av polishundsverksamheten samstämmer med Svenska Brukshundklubbens/SBK/ idéer och verksamhet. Höganäs Brukshundklubb är en del av SBK. Inge redogjorde för klubbens historia från när det bildades en sektion i Helsingborgs Brukshundklubb 1953, invigde sin klubbstuga 1954, bildade egen klubb 1963. Större appellplan och belysning 1989. Idag 2024 är man kvar på samma plats som starten och bedriver en omfattande kurs–och tävlingsverksamhet.
Polishunden i ett nötskal
Inge berättade om sina fem tjänstehundar, sin egen utbildning och hundarnas dressyr och fortbildning. Från valp via test till färdig hund. Hur utbildning och status utvecklats under åren och har idag ett betydligt större användningsområde i vårt våldsutsatta samhälle. Mycket lite ser ut som när Inge slutade som hundförare 1993.
Höjdpunkter i hundlivet
Tjänstgöring i Båstad vid Sveriges möte med Chile 1975 tillsamman med aktörer som Björn Borg, Ove Bengtsson och Lennart Bergelin. Stängd centercourt. Bara poliser och aktörer.
Statist vid filminspelningar som August Strindberg, ett liv i Råå hamn och filmen om Jane Horney i Lerbergets hamn var ett annat tillfälle.
Hans hundförarjobb i samband med rumänmorden 1986, då större delen av kusten mellan Borstahusen och Klitterhus grävdes upp var ett annat minnesvärt jobb.
Familjen var ovärderlig
Inge avslutade med hur mycket familjen betydde under sin tid som hundförare. Hunden följde hundföraren 24 timmar, vilket innebar att den var i familjen större delen av dygnet. Samspelet mellan polishunden och familjemedlemmarna var oersättlig.En stor framgång var också hundgruppen som han hade förmånen att leda under många år. En enda stor familj som gjorde mycket tillsammans.
/Inge Jolfson (synnerligen subjektivt!)
Studiebesök på AB Mataki
Onsdagen den 6 mars samlades ett gäng Kiffare för frukost på idrottsmuseumet innan man drog till Mataki i Höganäs. Vi var 14 medlemmar som där lotsades genom fabrik och lager och fick lära oss lite om verksamheten.
Våra värdar Jonas och Krister välkomnade och tog väl hand om oss. De inledde med lite historik om Mataki varefter vi delades upp i två gäng med var sin ciseron inför rundvandringen. Information om säkerhet inom området, framförallt vad gällde körning med truck, uppmärksammades.
Historik. Mataki startas i Sverige under namnet Malmö Takpappsfabrik. Namnet Mataki tillkom 1933 en förkortning av Malmö TAK pappfabrik och kemisk Industri. AB Mataki köper takverksamhet inkl. Höganäs Tak AB 1982 av Höganäsbolaget. Nordic Waterproofing bildades efter att Trelleborg AB:s och Lemminkärnen Oy:s tätskiktsverksamhet slogs samman 2011. Idag har man en stor portfölj av varumärken för att täta tak. Mataki är ett av varumärkena inom Nordic Waterproofing Group, en av Europas ledande leverantörer av takpapp och tätskiktsmembran till tak och byggnader.
Rundvandring. Så blev det tid för rundvandring på området. Vi promenerade genom stora lagerutrymmen såväl utvändigt som invändigt. Det var väldigt välorganiserat och snyggt och rent överallt. Det som var påfallande var att den (lukt) av asfalt man kunnat känna i geografin runt typ Kullagatan inte märktes vid rundvandringen. Varken inne eller ute. Många tycker dessutom det doftar gott. Så till produktionen. Stora cisterner med material typ asfalt och grus/sand finns utanför byggnaden och matas in i produktprocessen. 2 meter långa valsar rullade runt varm asfalt på en matta av plast och försågs med ett ytskikt av vid varje tillfälle vald kornstorlek grus/sand. Plasten har ingen funktion av täthet eller hållfasthet i produkten utan är enbart ett hjälpmedel vid produktionen. Pappen rullades till vald längd. Kyldes av och delades i rätt bredd, vid tillfället 670mm, varpå den packetterades på pallar och försågs med plastomslag. Stora plastpåsar blåstes upp och drogs ned över rullarna och klämdes åt genom uppvärmning. På detta sätt säkrades pallarna vid transporten. Pallarna gick via automation till ett lager för vidare hantering vid utleverans. På de omfattande gårdsytorna syntes en stor mängd lagrade olika inplastade pappsorter. Ca 100 olika sorter. Lastning för utleverans hade ett särskilt ställe utomhus i avvaktan på hämtning av beställd produkt.
Efter en timmes rundvandring tackade vi för all kunskap vi fått och en trevlig upplevelse.
Framförallt gäller detta undertecknads tillkortakommande gällande kunskap om fördelning av kostnad för material och arbete per kvadratmeter lagd yta. Svaret är 10 % resp 90%, Trots 35 år i Fastighetsbranschen, förvisso 14 år som pensionär, så blev det platt fall vid frågan som ställdes. Att man inte kan lära sig att hålla kä---n nån gång.
Bo Karlsson
HD-krönikören Stefan Lindqvist på KIF-besök 2024-02-28
Stefan inledde med att delge sin beundran över Kullabygdens Idrottsmuseum och sättet som man tagit hand om det idrottsliga kulturarvet.
Alla var förväntansfulla på vad den populäre HD-krönikören skulle berätta om.
Hans mustiga krönikor berör många och lockar både till skratt och frustration.
Började som sportjournalist
Vad många inte visste var att Stefan gått den långa vägen. Var tidigt intresserad av idrott speciellt från sin hemstad Landskrona. Ett intresse som han cementerat.
Som 17-18-åring extraknäckade han på Landskronaposten genom att på fredagskvällar och lördagseftermiddagar ringa runt till olika idrottsplatser eller till ledare/tränare för att få reda på resultatet, målgörarna och gör en kort summering. Allt för att leverera en liten artikel i de lokala spalterna.
”Mossan och Fassan”
Stefan kom ofta tillbaks till sin uppväxt, sina föräldrar och den trots knappheten trygga miljön. Hans farsa var en enastående berättare och kunde verkligen underhålla sin omgivning. Han och sonens besök hos landskronalegendaren Hasse Persson (HP) har etsat sig fast i hans minne.
Morsan var städerska bland annat på en bokhandel och tog sonen med in i böckernas värld. En introduktion som Stefan var mycket tacksam för och kanske också bestämde hans framtid. Familjens egna upplagor av Det Bästa imponerade inte på sonen.
Journalist med hela bredden
Stefan utbildade sig till journalist. Förutom sport har han också varit allmänreporter, krimreporter. 1991 blev han tillfrågad av en envis kollega om han vill skriva egna krönikor. Efter en viss tvekan började han på utmaningen. Något senare ville han kasta in handduken, men kollegan godkände inte skälen. -Du lär dig efterhand blev det korta svaret. Krönikan fick heta SLAGSKOTT, en svåridentifierad titel som skulle ändrats efter en tid, men den tidpunkten har inte kommit.
Hur lägger man upp en krönika.
Innehållet i sina krönikor kan hämtas var som helst. Det växer fram, ibland väldigt snabbt, men får ibland ligga till sig. Ett exempel som Stefan drog var från onkologens rökrum där personal och patienter bolmade ikapp. En av rökarna hade ett inopererat rör i halsen. Storyn och krönikan hade det goda med sig att Stefan slutade röka. Musiken får också stor plats i Stefans krönikor.
En lyckad krönika bör innehålla en bra början, en röd tråd genom berättelsen och ett lättsamt slut. Han ställde själv frågan? Kan man skriva om allt? Svaret blev inte oväntat Ja! Med lite finess.
Stefan nämner f.d. Kullabon Mats Olsson på Expressen som en stor förebild. Vem minns inte Mats kröniker där Jonstorps IF ingick som en del i vardagen.
Eget idrottande
Stefan fick en fråga om sitt egna idrottande. Jodå, han har prövat på under sin ungdom. Det blev ingen elitsatsning men rodd, pingis, karate och naturligtvis fotboll i Bois. Upp till junioråldern, sedan blev det Borstahusen.
Inge Jolfson
En helt vanlig tisdag på Kullabygdens Idrottsmuseum eller……..?
Bollentinen
Tisdagen den 6 februari 2024 kl. 09.00 är en Bollentinenfrukost, helt i klass med Minkens KIF-frukos, serverad i cafeterian. Väsby FK:s Bollentinenredaktion med Lasse Persson, Bertil Küttim, Roland Lindell och Inge Jolfson finns på plats.
Dagens intervjuperson Bengt ”Bromme” Karlsson anländer, fikar och är redo för en intervju.
”Bromme” är ättelägg efter Hans-Göte Karlsson. En av Viktor Karlsson pågar, som KIF:s Bo Karlsson noggrant beskrivet i en skrift. Stig ”Goggo”, Arne ”Tocken” och Kjell ”Lill-Goggo” var som bekant de övriga av Viktors och Agdas pågar. Han berättade om sin uppväxt, sitt fotbollsspel och sitt stora musikintresse.
KIF:s utställningsgrupp.
Kl. 13.00 är det avlösning. Då kommer KIF:s utställningsgrupp med Calle Persson i spetsen. Torsten Aldgård, Björn Karlsson och Bengt Engdahl. Museichefen Mats Ebbesson ansluter. Det är tid för förarbete inför vårens öppethållande på Idrottsmuseet. Vilka förändringar och vilka teman avslöjades naturligtvis inte.
Programkommittén
Ordföranden Rune Pettersson och Lars Holger Zerman i programkommittén anländer senare på eftermiddagen för en generalrepetition inför onsdagen.
Spontanbesök
Ytterligare en avlösning när Höganäs Baskets eldsjäl Tord Hammarlund spontant tittade in på Idrottsmuseet. Han sögs omedelbart upp av Mats Ebbesson. Tord hade med sig dokumentation som skapade diskussion och berikade Idrottsmuseets samlingar. Djupt försjunkna i basketsnack märkte de knappt när nästa gäng anlände.
Vi som gillar Väsby
När mörkret sänker sig utanför Idrottsmuseet dyker Väsbygänget Barbro Karlsson, Eva-Karin Hult, Roland Lindell, Anders Wessne och Inge Jolfson upp.
Vårens första möte med intrtesse för hela Väsby. Gränsen mellan hembygdshistoria eller idrottshistoria är hårfin och ambitionen är det inte del på.
Följande historia får avsluta reflektionen hur en dag på Kullabygdens Idrottsmuseum kan se ut.
Det finns plats för fler trevliga träffar. Häng på !
En rolig historia från svunnen tid.
Louise Friberg på Kullabygdens Idrottsmuseum
Onsdagen den 7 februari kom Louise Friberg till KIF och berättade om sin kärlek till golfen. Sin karriär började hon på Rya GK som 9-åring. Sedermera blev hon proffs 2003 och fem år senare kvalade hon in till LPGA Touren i USA.
Där vann hon sin tredje tävling på touren. Efter det hittade hon inte tillbaka. Hennes motivation var borta.
Istället blev hon tränare på Valda GK i Göteborg. Efter lite studier blev hon klubb chef på Ängelholms GK. Några år senare sökte hon tjänsten som klubbchef på Vasatorps GK, där hon verkar idag.
Ett mycket trevligt och inspirerande föredrag som jag tror alla tyckte denna onsdagsförmiddag.
Dan Olsson
Uppväxtens Hultabo
Leifs resa började naturligtvis på sin uppväxts Hultabo. Som ensambarn i en arbetarfamilj som gjorde allt för sin påg. -Jag var nog lite bortskämd, medgav Leif. Berättade minnen och miljöer som många av lyssnarna kände igen Leif beskrev händelser och miljöer som bara han kan. Fulla av värme och humor.
Utan att enligt egen uppgift ha haft något läshuvud passerades skolåldern och arbetslivet väntade runt hörnet. Måleriyrket kändes spännande. Arne Ström blev hans arbetsgivare och arbeten både nere i gruvan och på nybyggda Hjalmarsfält var vägen in i ett långt målarliv. Det gick bra ända tills det kom en ombudsman och berättade att det var inte bara att måla, man måste utbilda sig också. Skolbänken nästa.
Gammaldags målningsteknik
Leif fick tidigt intresset för den gamla delen av yrket. Lärde sig ådra och hade också sinne för att göra målningen till en finess. Efter många år ute på den fria målerimarkanden fick ha jobb som målare inom Höganäs Kommun. Hans kvalitéer uppmärksammades och Leif gjorde flera kvalificerade jobb på bland annat
Sagabiografen, Tivolihuset och Peter P Lundhs fotoateljé på Bruksgatan. Leif har tilldelats Kommunens kulturhederspris för sina insatser.
Idrott men med måtta
Leif underströk idrottens sociala fördelar och hur detta har påverkat hans liv. IFK Höganäs och Sandflyget blev tidigt hans klubb. När Kamraternas spelarkort kom upp blev det en spegling av hela hans fotbollskarriär. Redan från pojklagsspelare. Hur han provade ett år i Bollklubben, men återvände med vändande post. Kamratminnena drog ner applåder. Leif nämnde många eldsjälar under sin Kamratkarriär, men fastnade särskilt för Orion Andersson. Ett antal år i Jonstorps IF under Rune Larssons vingars beskydd passerade inte minnenas revy. Karriären avslutades med internationella matcher i Väsby FK:s veteraner.
Anförande 20240110 - Rune P
Samla in, förvalta och visa upp idrottshistoria
Vi är och har sedan starten varit en träffpunkt för våra medlemmar. Detta är så viktigt att det bör avspeglas i stadgarna.
Att föryngra medlemskadern och att få fler kvinnliga medlemmar ingår inte i KIF:s uppdrag enligt ovan. Men det är viktigt för föreningens fortlevnad. Vägen till framgång i en föryngringsprocess är att föreningens verksamhet måste göras intressant för dessa kategorier. Det finns inga genvägar.
KIF har förhållandevis rätt lite nutida idrottshistoria, från ca 1980 och framåt. Vi har en längre tid resonerat om hur vi ska gå till väga med detta insamlande. Utan att komma till skott…Till en del beror nog detta på vårt sätt att jobba.
Insamlandet innebär kontakter med idrottsföreningar och de som sitter på nutidshistoria är oftast yngre och av båda könen. Som en bieffekt av insamlingen borde det rimligen finnas goda utsikter att få nya medlemmar till Kif.
KIF:s förutsättningar har successivt förändrats sedan starten:
När det gäller ”underhållningen” för våra medlemmar, som en lång rad onsdagsgäster bjudit på, har en både geografisk och ämnesmässig mättnad uppstått.
Vi har mött detta med att i högre grad bjuda in gäster som inte har hemvist eller ursprung i Kullabygden och även att bredda ämnesvalet till att inte bara handla om idrott.
Besöksfrekvensen i vårt museum har sluttat neråt under senare år. Även detta beror på att en mättnadskänsla har infunnit sig. I detta fall hos allmänheten. Någon form av förnyelse behövs.
I varje organisation behövs förnyelse för att bryta slentrian. Vi har efter diskussioner under senhösten kommit fram till att vi ska försöka jobba mer i projektform. Detta innebär att i stort sett varje uppdrag en medlem åtar sig ska vara klart avgränsat i tid. Nuvarande grupper avvecklas inte förrän vi funnit formerna för ”överlämning ”till styrgruppen som nämns i nästa stycke.
Styrelsen kommer att fortsätta som vanligt och ha det övergripande ansvaret för föreningens verksamhet.
Under styrelsen ska det finnas en styrgrupp på fem personer, tre från styrelsen och två ytterligare medlemmar. De tre styrelsemedlemmarna är Rune Pettersson, Michael Landelius och Calle Persson.
Styrgruppens uppdrag är att samla på sig idéer till projekt och efter en urvalsprocess tillsätta projektgrupper. Alla är välkomna med förslag till projekt.
I varje projektgrupp ska det finnas en ansvarig som ser till att projektet utförs och avrapportera till styrgruppen. Antalet medlemmar i projekten kan variera beroende på uppdragets karaktär.
Synpunkter på ovanstående mottas gärna.