Brunnby Fotbollsförening
När vi ett 20-tal optimister den 19 april 1935 bildade Brunnby Fotbollsförening i Folkets Hus i Smedstorp, voro vi fast beslutna att enigt hålla samman och kämpa för den kära fotbollssporten. Vi voro redan från början lyckliga nog att förfoga över såväl tröjor, byxor som strumpor (gåva Arilds GIF). Ja, det vill säga strumpskaft, detta för att slippa ifrån strumpstoppning vilket inte föll herrar fotbollsspelare i smaken.
Så reflekterade en av initiativtagarna, Ernst Bergström, inför Brunnby FF:s 15-årsjubilieum 1950. Den nybildade klubben hyrde en kort tid en klövervall i Smedstorp. Ombyte skedde i smedmästarens kostall. Av Lousiefreds gård hyrde man 1936-1938 en täppa i Rågåkra, spärrade av med taggtråd för att slippa korna, men tillät att hästar betade fotbollsplanen. Hemmaspelarna bytte om hos familjen Bergström, som bodde intill planen. Gästerna fick hålla till i en hyrd badhytt som saknade fönster.[1]
Fotbollspojkarna spelade i Skättekärr, bakom affären Cederbergs Eftr., senare på andra sidan vägen vid Kullamannen Keramik, Berndt Hanssons hus. Därifrån kom fotbollen till Nyhamnsläge.[2] På en blåsig åker, intill det nuvarande villaområde på Cypressvägen, anlades en fotbollsplan med riktiga mått. Detta gjordes 1948 och planen användes tills den nya anläggningen byggdes 1956. Redan 1947 hade det bildats en idrottsplatsförening, Föreningen Brunnby Idrottsplats, med representanter från både Mölle, Arild, Brunnby och Nyhamnsläge. Aktuellt markområde var området söder om den befintliga planen, alltså där idrottsplatsen ligger idag. För att tjäna pengar såddes betor och korn på den bördiga marken, vilket gav gott tillskott i kassan. Resultatet av många års planering och anläggningsarbete blev två fotbollsplaner och en omklädningspaviljong.[3]
På programmet stod allmän idrott. Lennart Ståhl var den store eldsjälen. Brunnby har genom tiderna deltagit i Höganäskorpen och varit framgångsrikt i bordtennis, rinkbandy och damhandboll. Damhandbollen började ca 1955 och höll på ett tiotal år. Motståndare då var Väsby FK, Svedbergs GIF med 2 lag, Jonstorps IF, Viken, och Unga Örnar i Höganäs. Dessa matcher spelades utomhus. BFF spelade på grusplanen i nordvästra hörnet av idrottsplatsen.
Vintertid spelade det duktiga damlaget i inomhusserien och mötte lag som Lugi från Lund, Sierra från Ängelholm, IFK Malmö, Drott från Halmstad och Sölvesborg. Systrarna Anna-Lena och Kerstin Persson var de individuellt duktigaste och deltog i Skånelaget för juniorer.[4]
År 1962 var SportVerein Boostedt på en turnering i Hamburg. Där fick de kontakt med en svensk representant. Brunnby FF rekommenderades och föreningen fick frågan om, och svarade ja till, samarbete. Påsken 1963 skedde första utbytet i tyska Boostedt. BFF svarade med att bjuda in till pingsten samma år. Sedan följde ett uppehåll och inte förrän 1968 kom man åter igång. Sedan dess har det blivit årligen återkommande utbyte. Föreningarna har bland annat besökt varandras 40- och 50-års jubileum. Det har inte bara handlat om fotbollsutbyte, utan även gått ut på att lära känna respektive land och befolkning. År 1988 firades 25 år av samarbete.[5]
Klubben expanderade med olika inriktningar. I april 1978 invigdes en minigolfbana på idrottsplatsen, året därefter en tennisbana. Även en skateboardbana byggdes. Dessa anläggningar var dock kortvariga.[6] Trots olika intressen dominerade dock fotbollen. Föreningen hade en omfattande herrverksamhet och efter hand också damfotboll. Klubbens nav har varit ungdomsavdelningen, vilken levererat många duktiga ungdomar till senior- och damlag och även till andra föreningar. Den som personifierat föreningens ungdomsfotboll är Claes Svensson. År 1948 startade Claes med sitt första pojklag och var fortfarande år 2000 aktiv som tränare/ledare i BFF:s ungdomsavdelning. En knatteturnering i Kullabygden utan Claes Svensson tillhörde ovanligheterna. Claes har dessutom varit spelare i både A-lag och B-lag samt idrottsplatsvaktmästare i ett femtontal år. Under några bra vintrar spolade han grusplanen så att byns barn och ungdomar kunde åka skridsko nära hemmet.[7]
Seniorlaget har varit ett lag i de lägre divisionerna med varierande placeringar över tid. Behovet att träffas efter träningar och matcher var stort. Spelarna höll till på ett antal platser, som Bror Karlssons café, Brunnbygården och en källarlokal på Eleshultsvägen innan föreningen efter omfattande ideellt arbete kunde få en klubblokal på idrottsplatsen.[8]
Redan 1969 kom damfotbollen till Brunnby FF. Några flickor uppvaktade Karl Lekståhl om att få spela boll, vilket föll i god jord. Flera kom från det framgångsrika damhandbollslaget och laget kompletterades med yngre flickor. Den första matchen gick mot Vejbyslätt och slutade med storförlust. Flickorna gav inte upp utan fortsatte att träna. Laget samlade deltagare från hela bygden. Även om det var motigt med alla regler och benämningar var det snart ett tjugotal som ville fortsätta. Damfotbollen har sedan dess konkurrerat väl med sina kollegor på herrsidan och tillfört klubben stadga och stabilitet.[9]
[1] Ur Brunnby Fotbollsförenings jubileumsskrift 1950 (Ernst Bergström).
[2] Intervju med Gunnar Gunnarson 2011-09-06.
[3] Nyhamnsbladet 2010:2 (text av Gunnar Gunnarson).Jfr s.___
[4] Intervju med Claes Svensson, legendarisk ledare i Brunnby FF 2012-02-16.
[5] Brunnby FF:s handlingar.
[6] Brunnbybladet 1979 (Brunnby FF:s klubbtidning).
[7] Intervju med Claes Svensson, legendarisk ledare i BFF 2012-02-16.
[8] Intervju med Jan Lekståhl, ordförande i Brunnby FF, 2012-01-11.
[9] Odaterat tidningsurklipp Arbetet, signerat Lasse Olsson.
Utdrag ur Höganäs Kommuns bokverk, Kullahalvön mellan istid och kommunreformer. Idrotten på Kullahalvöns landsbygd av Inge Jolfson.
